this might take a while
Livet går upp och ner, just nu är jag på en topp som är den högsta jag har varit på på väldigt länge. Jag har insett vad som betyder något och jag är tacksam för alla svackor jag har haft och alla människor jag har stött på i livet har lärt mig någonting, alla människor jag har förlorat med tiden och alla som har stannat kvar. Något jag har lärt mig är att aldrig tro sig veta något i förväg, för det gör man aldrig och då är det lika bra att möta livet med ett öppet sinne. Även om man är på botten ibland och förlorar saker man inte tror att man kan leva utan t.ex. som pojkvänner, hästar, familjemedlemmar och vänner så gör det en så mycket starkare och även om jag inte får uppleva nya minnen med just dem så har jag de gamla minnena och dem tänker jag inte slänga bort eftersom de är en stor del av mig och har gjort mig till den jag är.
Jag tror att en del som gör en stark är att våga säga hejdå, våga veta när man ska gå vidare och prova på nya saker och jag vill tro att jag är tillräckligt modig och stark för att göra just det. Det finns så många gånger i livet man kan tänka "tänk om" men vad hjälper det? "tänk om jag och jakob inte hade blivit tillsammans igen? tänk om jag hade lagt av med vattenskidorna förra året? tänk om jag aldrig hade flyttat till fagersta? tänk om jag hade tagit med mig min älskade häst till fagersta?"
Men livet funkar inte på det sättet, jag är jätteglad över att jag och jakob försökte igen, vi fick ovärdeliga minnen och han lärde mig massor men till slut tog kärleken slut och något annat vid. Hade vi tvingat oss att hålla ihop hade vi inte haft den bra relationen vi faktiskt har idag.
Hade jag lagt av med vattenskidorna så hade jag inte fått uppleva hur det kändes att vinna senior och junior sm, hade jag inte befunnit mig i usa nu och jag hade inte lärt känna alla underbara människor som jag lärt känna.
Hade jag inte flyttat till fagersta hade jag antagligen varit samma bortskämda dam som gjorde precis vad som föll mig in och aldrig ville växa upp, it pains me too say men jag har lärt mig alldeles för mycket om mig själv för att vilja välja bort att bo ensam. sen att jag har tappat kontakten med vissa, det var bara väntat men jag har kontakt med de som verkligen betyder något och har lärt känna fantastiska människor när jag vågade prova något nytt. Att jag sen inte kunde ta med mig hästen är något jag alltid kommer må dåligt över, han var min stadiga punkt i livet och jag var hans men också våran tid tog slut och jag vet att han har det bra nu.
Hoppas alla har det bra hemma, nu är det bara 61 dagar kvar innan jag kommer hem :)
Jag tror att en del som gör en stark är att våga säga hejdå, våga veta när man ska gå vidare och prova på nya saker och jag vill tro att jag är tillräckligt modig och stark för att göra just det. Det finns så många gånger i livet man kan tänka "tänk om" men vad hjälper det? "tänk om jag och jakob inte hade blivit tillsammans igen? tänk om jag hade lagt av med vattenskidorna förra året? tänk om jag aldrig hade flyttat till fagersta? tänk om jag hade tagit med mig min älskade häst till fagersta?"
Men livet funkar inte på det sättet, jag är jätteglad över att jag och jakob försökte igen, vi fick ovärdeliga minnen och han lärde mig massor men till slut tog kärleken slut och något annat vid. Hade vi tvingat oss att hålla ihop hade vi inte haft den bra relationen vi faktiskt har idag.
Hade jag lagt av med vattenskidorna så hade jag inte fått uppleva hur det kändes att vinna senior och junior sm, hade jag inte befunnit mig i usa nu och jag hade inte lärt känna alla underbara människor som jag lärt känna.
Hade jag inte flyttat till fagersta hade jag antagligen varit samma bortskämda dam som gjorde precis vad som föll mig in och aldrig ville växa upp, it pains me too say men jag har lärt mig alldeles för mycket om mig själv för att vilja välja bort att bo ensam. sen att jag har tappat kontakten med vissa, det var bara väntat men jag har kontakt med de som verkligen betyder något och har lärt känna fantastiska människor när jag vågade prova något nytt. Att jag sen inte kunde ta med mig hästen är något jag alltid kommer må dåligt över, han var min stadiga punkt i livet och jag var hans men också våran tid tog slut och jag vet att han har det bra nu.
Hoppas alla har det bra hemma, nu är det bara 61 dagar kvar innan jag kommer hem :)
Kommentarer
Trackback
