oohjaa

jag har så mycket att säga att det står totalt stopp varenda gång jag sätter mig ner för att skriva. Sen att datorn min och internetet inte alls samarbetar har väl gjort sitt också. Nu sitter jag nere hos victor och tvättar så då passar jag på att få skriva av mig lite.

Just nu känns det som att jag står och stampar på samma gamla plats, faktiskt så känns det inte som om jag har gått framåt något alls på något plan på evigheter. Mina underbara vänner försvinner allteftersom och snart är både isabelle och trudi på andra sidan jorden medan jag är kvar i lilla fagersta. Det är inte det att jag inte trivs men jag känner mig alldeles för fast och gamla känslor kommer ikapp mig när jag egentligen bara vill springa ifrån dom...


tudelu