jag fortsätter på samma spår

som igår. fan också. jag vill ju åka skidor, jag är väldigt pepp och nu får jag prestationsångest för att jag inte kan åka. Alla åker iväg till olika breddgrader och tränar men jag är fast här. inte en chans att jag skulle klara av ett intensivt träningsläger just nu så mitt mål för tillfället är att bli okej i ryggen och åka väg i vår, lääänge, för jag vill ju så himla mycket.

något som stör mig helt otroligt är att jag har varit hel så himla länge och haft sån otroligt tur men då har inte den rätta känslan varit där och när den äntligen kommer, ja då jävlar lägger kroppfan av. otroligt frustrerande.

min älskling kommer hem idag och det behövs en hel del, för nu är jag fan påväg att bryta ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0