oohjaa

vad det kryper i kroppen. inte en aning om vart jag ska ta vägen, egentligen borde jag sova nu, eller ja för länge sen med tanke på att imorgon börjar SM men inte hjälper det till att lugna ner mig. jag är trött och sliten, mitt hår luktar hårfärg och jag kan inte sitta still. Gosh. ensam är jag också, hujedamej. imorgon kommer far min och han ska banne mig också tävla, visa att gamla gubbar visst kan, annars är jag helt enkelt inte med. jag hoppas hursomhelst på en lite mindre nervös tävling än förra helgen och med tanke på att far min är med så blir det nog garanterat så, jag kan klaga, bråka och vara allmänt förjävlig mot honom men när det kommer till kritan känner han mig som ingen annan och vet precis hru han ska lugna ner mig när jag kommer igång och det är fan inte lätt! han ställer upp i ur och skur och hjälper mig med allt och jag lovar, jag kan vara världens krångligaste och jobbigaste människa som ska göra allt på samma gång och inte ska missa en enda sak.
helt enkel, pappa du är bäst <3